Historik

› Biografi › Bilder

Det mullrar i berget, det gungar och sjunger i skogen - vinden tar tag i en ton och vindlar upp den bland molnen...

Det må vara Sveriges högsta berg, men på 1970-talet var Kebnekajse mest känt som Sveriges högsta band. Banbrytande för den elektrifierade spelmansmusiken. När deras tunga version av Horgalåten drog fram på oräkneliga musikfester gick ringdansen runt så att hippiehåren fladdrade och knätofsarna rök.

1971 bildades Kebnekajse som en kvartett, typ hårdrock. Men när gitarristen Kenny Håkansson träffade riksspelmannen Björn Ståbi blev han nyfiken på de gamla spelmanstraditionerna och ville börja utforska de traditionella svenska melodierna. Den nya tanken var att spela ursprunglig musik på nutida, moderna instrument.

När fröet väl var planterat började den spirande idén locka fler aktiva musikanter, bland andra violinisten Mats Glenngård i Homo Sapiens. Hösten 1972 slog de båda banden ihop sig, jazzgitarristen Ingemar Böcker och slagverkaren Hassan Bah anslöt sig - epoken "stora Kebnekajse" var född.

Kebnekajse blev till en institution som var svår att placera in i ett fack. Man spelade traditionell spelmansmusik med moderna elektrifierade instrument. I brist på annat fick medlemmarna acceptera att bli kallade proggrörelsens flaggskepp, trots att de enligt egen utsago aldrig hade förbundit sig att föra någon form av politisk talan.

Turnébussen rullade ständigt. Stod den stilla var det för att den måste repareras eller att man skulle spela in en platta. I snitt gjorde Kebnekajse 100 gig/år (en spelning var tredje dag) och sex LP spelades in. Men efter hand drog medlemmarna åt olika håll och bandet splittrades 1978. Bara en tillfällig återförening gjordes, för en spelning på Gärdet 1988.

En liten bit in på det nya seklet, på sommaren 2001, började det mullra i berget igen. Kenny berättar:

- En av arrangörerna för en musikfest i Moderna Museets trädgård kom med en förfrågan om det var möjligt att få dit Kebnekajse. Jag sade att jag skulle göra ett försök att hitta medlemmarna och samla bandet. Efter vissa efterforskningar fick jag tag i alla inblandade, och vi fick låna en replokal i Bredäng.

- Det kändes kul att återses, och återigen få en anledning att spela tillsammans. Spelningen gick förhållandevis bra, trots en viss ringrostighet här och där. En nära vän till mig, som ofta såg oss på 70-talet, berättade att när han efter så många år fick se oss stå på scen igen och höra oss spela... det vällde upp känslor och minnen som satte sig som en klump i halsen och tårar i ögonen.

Det gav mersmak och fick Kebnekajse att vilja fortsätta. De började repa igen. Och de åkte ut på spelningar igen: Tantogården och Fasching i Stockholm, Grand och Katalin i Uppsala, Göteborg, Kalmar, Falun, Skule, Köping, Norrköping, Urkult i Näsåker, Luleå...

Kebnekajse har sedan nystarten renodlat och förädlat sitt musikarv. Utvecklat sitt omisskännliga sound där den udda rytmsättningen med dubbla basar till trummorna och slagverken bildar en pulserande ryggrad som gitarren och fiolen låter tonerna vila i eller explodera från. Tungt och tight, lätt och luftigt. Som lyssnare kan man få känslan av att stå uppe på en mullrande rullstensås med huvudet högt och fritt i vinden.

Så småningom tyckte Kebnekajse och många med dem att det var tid för en ny skiva. De fick kontakt med Stefan Kéry på Subliminal Sounds (som visade sig vara huvudarrangören till musikfesten 2001, som fick igång bandet igen) och påbörjade inspelningar i en studio på söder i Stockholm.

- Det var inte så enkelt, som vi hade trott att komma in i studio, med allt vad det innebär. Precisera arrangemangen på låtarna. Spela med hörlurar. Vara på topp när bandarn går igång... Intentionen var att vi skulle spela så "live" som möjligt, alla samtidigt i samma rum.

- För att få allt att fungera så smidigt som möjligt, kontaktade vi Anders Lind på Silence studio med en ödmjuk undran, om vi fick komma dit och spela in, med Anders som inspelningstekniker. Han och de övriga Silence-människorna tyckte det var en god idé, och att det skulle passa alldeles utmärkt.

- Studion är inredd i en före detta skola och ligger i västra Värmland, inte långt från Norge. Sovrum och kök på övervåningen och studio på nedervåningen. Utanför ligger skogen djup, med varg och troll smygandes runt knutarna. Perfekt omgivning för vår musik. Det här hände i november, när skogen står extra mörk och mystisk.

Efter en knapp vecka hade de fått in material för den nya skivan. I studio Silence används en 24-kanals analog bandspelare, vilket ger en speciell lyster. Sen digitaliseras det analoga, och kan läggas in på hårddisk för vidare bearbetning i musikdator. Mixningen skedde i Polar studio i Stockholm en vecka i februari 2008.

Nya plattan, som kort och gott heter "Kebnekajse", kan ses som ett koncentrat av dagens Kebnekajse. åtta spelmanslåtar ur den nya och stora repertoar som bandet bjuder på från scen - elektrisk folkrock med psykedeliska övertoner.

Det mullrar i berget, det gungar och sjunger i skogen... det är dags för trolldans igen!

Text: Lasse Årling

Historik

MEDLEMMAR GENOM ÅREN

TILLFÄLLIGA MEDLEMMAR